Endorfindöden.

Idag gick det riktigt fort, och jag sprang längre än jag brukar. Skönt att för en gång skull låta benen bestämma och inte huvudet.. Efter löpningen körde jag ett ordentligt corepass, det svider fortfarande. Skön träning.. Skidåkning är roligt och mysigt, men det här är psykiskt vidrigt och nedbrytande. Alltså helt underbart! Jag har svettats som en gris, benen darrade som asplöv när jag skulle av skorna och jag dog lite när jag satte mig i soffan, jag har dött endorfindöden.. Och det är helt fantastiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0