nittiofemkvadrat

Vi gick upp imorse och käkade frukost tidigt. Mätta och belåtna gick vi sen tillbaka till rummet för att packa våra väskor. Vi checkade ut från hotellet tidigt och styrde kosan mot Liverpool Street, det är därifrån Stansted Express går. Jag förstår att det är så många som väljer att ta sig fram med cykel till och från jobbet i London, för trängseln på tunnelbanestationerna när folk ska iväg på mornarna är inte att leka med.. Framme på Liverpool Street så checkade vi in våra väskor på ett bagageförråd och gav oss av mot Petticoat Lane och en vinragemarknad som ligger där. När vi kom fram konstaterade jag att vi måste ha varit där på helt fel dag, har hört på flera ställen att den marknaden bara är "såå bra", men om du frågar mig så var Petticoat Lane mer Petticoat Lame. Det stod på nätet att det va en marknad som hade öppet alla dagar i veckan, men jag misstänker att det är som Portabello Road i Nothing Hill eller Clignancourt i Paris, det är semiöppet alla dagar men de riktigt bra stånden har bara öppet på helgerna.. Vi passade dock på att spana in lite gamla butiksskyltar och nya väggmålningar. Alla på Petticoat Lane pratade engelska med karibisk brytning och överallt fanns det små butiker där det såldes färglada karibiska och afrikanska tyger, så om man gillar sånt så är det dit man ska gå. En hel tvärgata va vigd åt olika matstånd där de höll på att förbereda inför dagens lunchrusning, det luktade fantastisk när dofterna från alla olika exotiska kök blandades. Vi strosade vidare och lyckades få en skymt av "The Gherkin" på håll, Vilmer trodde det va en rymdraket.. När vi lunchat och kände oss färdiga med London gick vi tillbaka till stationen, hämtade ut våra väskor och satte oss på tåget mot flygplatsen. Ville, som förmodligen fattade att han nog inte skulle missa något spännande, somnade i vagnen efter att vi checkat in vår väska. Han missade dock att jag, som alltid, blev tagen åt sidan vid säkerhetskontrollen och genomsökt efter vapen och droger. Jag har alltid trott att det har med mina tattueringar att göra, men med tanke på att jag blev det idag med heltäckande kläder och en sovande unge på axeln så ser jag väl helt enkelt bara opålitlig ut.. Vilmer fortsatte sova ända tills vi skulle kliva på planet. Flygresan hem gick bra som förväntat, det va lika grått hemma som när vi åkte. Vilmer kraschade i säng när vi kom hem. så nu sitter vi här i soffan, i vår kliniskt rena lägenhet, men lite souvenirer, lite utländska mynt och en massa härliga minnen :)